Vigilans

Bibehållande av full uppmärksamhet på situationen som helhet eller på olika delar av ett händelseförlopp, så att allt som dyker upp kan bedömas ifråga om relevans att ägnas mer intresse. Begreppet infördes i psykiatrin av den brittiske neurologen Henry Mead (1861-1940) för att beteckna en typ av vaket tillstånd som medger full uppmärksamhet på olika stimuli och bearbetning av dessa. I svensk psykiatri skiljer man mellan vigilans och luciditet (klarhet) och även mellan vigilitet (uppmärksamhetens intensitet) och vigilans (uppmärksamhetens uthållighet). På engelska har termen vigilance dubbelbetydelse av:

1. Uppmärksam vaksamhet (på svenska även ’vigilitet’)
2. Intensiv och uthållig uppmärksamhet (på svenska ’vigilans’, en term som i psykologisk forskning dock används även om psykiatrins begrepp ’vigilitet’

Vigilans och sökning I experiment med signaldetektion skiljer man mellan vigilans och sökning. Vigilans är att vara vaksam så att man reagerar när ett visst fenomen (en bokstav bland idel siffror, en böjd linje bland idel raka och så vidare) dyker upp på en skärm. Sökning är när man i till exempel ett kancellationstest aktivt letar rätt på och markerar vissa på förhand angivna tecken. I trafiken är förare av fordon i vanliga fall vigilanta, passivt iakttagande, men när det kommer ett varningstecken för till exempel älg eller vildsvin, övergår (i bästa fall) uppärksamheten till att bli aktivt sökande.